DEN SKAPANDE PROCESSEN

Är Universum skapat av en intelligent designer eller av en galen konstnär?

 “Om kvantmekaniken inte skakat dig i grunden så har du ännu inte förstått den.”  Niels Bohr

Existensiella frågor

En av de vanligaste frågorna som en konstnär kan få av oinvigda utställningsbesökare är “Hur kom du på idéen?”. Under de tidiga åren av min kariärr ansåg jag att denna var den absolut tråkigaste frågan man kunde ställa till en konstnär. Med tiden blev jag så irriterad över denna banala fråga att jag kände mig tvungen att titta närmare på den. Och till min förvåning, kom jag fram till att “Hur kom du på idéen?”, är en sorts substitut för existensiella frågor.  Den är ganska lik de frågor som människor, i alla tider, har ställt sig när det gäller livets och universums tillkomst. Den enda skillnaden är kanske att när man frågar konstnären om verket, har man en chans att få svar av självaste skaparen.

“Skapelsen vittnar om Skaparen, likväl som en roman vittnar om författaren eller ett konstverk om konstnären.” Göran Schmidt[2] 

Men ger skaparen alltid rätt svar?

En av de frågor som små barn brukar ställa till sina föräldrar, är frågan om hur barn blir till. Speciellt troende föräldrar brukar ge missvisande svar. Det vanligaste, när jag var liten, var att barn blev inhandlade i butik eller så kom de med storken. 

Observatörens/betraktarens version

Men när jag var runt 5 år gammal, berättade min storebror, som då var cirka 7 år, att han visste hur barn skapas. Han hade nämligen smyggtittat på våra grannar och sett med egna ögon när deras yngsta barn blivit till. Min bror berättade exalterat att han såg hur mannen i grannfamiljen förde in sin snopp i kvinnan och i det ögonblicket uppstod en eldgnista lika stark som blixten, och ur den kom ut ett barn.

Big-Bang 

 Jag tyckte att min brors berättelse var spännande, speciellt därför att höjdpunkten var en explossion, men detta gjorde samtidigt  att jag inte blev helt övertygad om att han hade rätt.  Men berättelsen har etsat sig fast i minnet och nu i vuxen ålder, får eldgnistan och det snabba förloppet[3] en helt annan dimenssion. Den för mina tankar till Big-Bang.

Naturvetenskapen är min storebror

Ansvaret för besvara frågor om Universums uppkomst, vilar idag i högsta grad på naturvetenskapens axlar. En välbekant och allmänt accepterad teori är, Big-bang, som går ut på att allting startade ur en enda punkt för cirka 14 miliarder år sen. Med hjälp av de fysikliska lagarna beskriver denna teori  ganska exakt vad som skedde från och med några bråkdelssekunder efter start. Men naturvetenskapens ansvars - och kompetensområde verkar sluta när det gäller frågor som ”vad fanns innan?” eller ”vad ”fick igång det hela?”, eftersom rumtiden och de naturlagar som vetenskapen känner till, skapades i och med Bigbang.

När naturvetenskapens lagar sätts ur spel, uppstår en intressant situationen som liknar det som händer när tåget stannar plötsligt och passagerarna inte blir informerade om orsaken. Efter ett tag börjar folk, som annars undviker kontakt, prata med varandra.

En sån situation råder kring kvantfysiken och kvantkosmologin som öppnat portarna till en mikrouniversum där verkan behöver inte föregås av en orsak och där också är möjligt att materia skapas ur intet. Tackvare sina “underligheter”  har kvantvärlden dragit till sig allt från naturvetare, fiosofer och konstnärer till New Age-anhängare och kreationister.

 Betraktaren skapar verket

Kvantfysikens domäner där “allting är möjligt”, liknar på sätt och viss konstens. Detta inte minst på grund av det betydelse som observatören respektive betraktaren har för resultatet. På kvantnivå påverkar observatören de fenomen som studeras på liknande sätt som betraktaren av ett konstverk, genom sin upplevelse/tolkning, skapaar verket.

Det intressanta med Bigbang-teorin är att den, i viss mån, omfamnas även av Intelligent Design –förespråkare. Det passar utmärkt för kreationister att placera en intelligent skapare utanför tiden. Men varför just en intelligent desigener? Var inte Skaparens främsta egenskap att han var god? 

Är en intelligent designer god eller bara intelligent? 

Är de människor som designar artificiell intelligens goda?