Nu har jag gått med i Linkedin, Facebook och Tvitter

Jag har hållit mig undan Facebook, Linkedin och Tvitter under alla dessa år, och nu när jag kommer in  och träffar gamla vänner, ovänner och bekanta får jag en stark känsla av livet efter detta. Jag fick en liknande känsla hösten 2011 när jag framträdde i samband med min utställning på Rumänska kulturinstitutet . Jag försökte beskriva denna känsla då, i mitt tal, men jag tror inte att jag har lyckats med det. Jag hade inget facebook-konto, och bad därför Rumänska kulturinstitutet att, å mina vägnar, tacka alla er som hade kommit till vernissage och bidragit till att gränsen mellan konst och verklighet överskridits ännu en gång . 

Jag är som sagt skeptisk till alla dessa sociala forum/medier som kapitaliserar vårt behov av kommunikation, precis som jag är skeptisk till konstvärlden. Men när jag är inne i Konstvärlden och nu även på Linkedin och  Facebook, känner jag mig trygg och får en stark känsla av släktträff. Så det måste finns ändå någonting positivt med konstvärlden och även med dessa sociala nätverk som gjort verklighet av den relationella estetiken och länkat samman stora delar av konstvärlden mellan sina digitala pärmar.